onsdag 29 februari 2012

Sömntuta

Det ligger en hund och snarkar på mitt golv. Det är trevligt, lite som att ha tv:n på fast man inte tittar, sällskap som inte kräver något engagemang, ingen uppmärksamhet utan bara är där.
Mina kompisar kunde inte förstå varför jag hade tv:n igång utan nått ljud på när jag satt i dagrummet uppe i Dingle och läste, för mig var det logiskt, jag ville ha sällskapet men inte ljudet, det hade dom svårt att förstå för för dom var det ljudet som innebar sällskapet eftersom jag inte såg på tv:n. men jag ville ha lugn och ro och att i ögonvrån se rörelser, färger och bilder var tillräckligt sällskap.

Undrar hur många dagar det tar innan jag slutar försöka släppa ut håret på kvällarna när jag ska sova. i flera månader jag jag ju haft håret uppsatt i tofs eller knut eller så men jag kan inte sova på de viset så jag brukar ta ur de när jag går och lägger mig, tror du inte jag gjorde samma rörelse av gammal vana i natt?
Men jag gillar att ha kort hår, det är så skönt, lättskött, håller sig ur vägen.
Trots att som min syster uttryckte de en annan gång när jag klippte mig kort, det får mig att se väldigt "Butch" ut och visst de gör det kanske, men inte på ett dåligt sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar