Jag önskar vägen kunde smälta fram så man kan gå på lång promenad med hög musik utan att behöva riskera livet. Känns som det kan ta ett tag, så tills dess får jag hitta på något annat att roa mig med, eller roa och roa, dom promenaderna är inte för att jag tycker det är kul utan för att jag vill ta en paus från mitt huvud en stund, vissa dagar blir det för mycket och då är det en av de få saker som faktiskt fungerar.

Varför är vissa människor så svåra att släppa taget om? man vet att man borde men man vill inte.
Trots att man vet hur ont det gör varje gång så fortsätter man, som ett beroende.
ahh Fuck It! jag lär ju fortsätta, vem försöker jag lura?